DN tipsar även om hur man planerar årets semester...

Förresten. Jag har svårt att förstå en annan sak också. Jag förmodar att det beror på att jag är tjej och lite korkad.

http://www.dagensnyheter.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=729540

Vad menar de egentligen? Kan inte någon (kanske en intelligent man) förklara för mig vad det spelar för roll vad skottdagen är för veckodag?

Tjejer och megahertz

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2800&a=746956

Om man inte är kille eller är lite yngre så kan ju den där ljudteknikvärlden vara lite svårbegriplig med alla megahertz och sådant. Hos oss ska alla kunna lära sig utan att behöva några speciella förkunskaper, säger Deniz Duvarci.

Jag tänkte att jag skulle skriva någon syrlig kommentar också, men jag insåg att citatet talar för sig självt.

Jag är inte hjärnkirurg alltså.

Jag har ett kasst jobb (enligt "folk") som råkar vara skojigt och en rätt trevlig arbetsplats (enligt mig och de flesta av mina arbetskamrater som trivs riktigt bra). Det intressanta är att jag omöjligen kan berätta vad jag jobbar med utan att människor liksom får för sig att de måste beklaga sorgen (och det märks tydligt att de ångrar att de överhuvudtaget förde ämnet på tal) och lägga till någon totalt ovidkommande och uppmuntrande kommentar i stil med "ja, nån måste ju göra det också".

Inte en enda dag på ett och ett halvt år har jag tyckt att det har varit jobbigt eller tråkigt att behöva gå till jobbet. Jag har roligt nästan hela dagarna och jag känner mig uppskattad. Dessutom är faktiskt rätt många människor på olika sätt beroende av att jag utför mitt arbete och gör det bra.

Varför kan man inte bara låta lokalvårdare /kundtjänstpersonal /lagerarbetare /sopåkare /industriarbetare /snabbmatskedjeanställda /parkeringsvakter /busschaufförer /parkarbetare med flera få vara stolta över det arbete de utför? Ingen blir gladare för att du nedvärderar det de lägger ner sin själ på 40 timmar i veckan eller tycker synd om dem.

Jag tror aldrig jag har känt mig tvungen att recensera någon annans jobb eller bostadsadress (det är ungefär samma sak där, men det kan vi ta någon annan gång) och jag tror inte du behöver göra det heller. Låt i så fall den "drabbade" göra det själv, den som faktiskt vet hur det är att arbeta där eller bo där, men fråga för fan inte av medlidande eller för att få en chans att berätta hur förträfflig och lyckad du själv är utan för att du faktiskt är intresserad av att bota din trångsynthet genom att vidga vyerna en aning.

Lite respekt och ödmjukhet inför sina medmänniskor och deras liv är inte så tokigt faktiskt.

Dagens scoop.

http://www.expressen.se/nyheter/1.1031921/en-smiley-i-sanden-pa-mars

Ja jävlar.

"Nu - inte ens två veckor senare - kommer nästa halvbevis på att det kan finnas liv där ute.
I den röda sanden på Mars syns en smiley tydligt.
Expertisen avfärdar det hela som en ren slump men expertisen har haft fel förut, är ganska enkelt att konstatera."

Förutom det uppenbara i att vi förstås kan konstatera att Expressen också har haft fel någon gång förut (Ja, jag vet att jag slår in öppna dörrar här) är det en rätt gammal "nyhet" (http://science.nasa.gov/current/event/ast12mar99_1.htm).

Undrar vad man får för att skriva ett sånt där scoop för Expressen egentligen. Man kanske skulle byta bransch..

hits